Fick dra lite på smilebanden i söndags, mamma hade rensat mitt gamla rum i Heden och hade då hittat två dagböcker som jag har skrivit när jag gick på högstadiet. Men de stod även en del jobba saker om hur dåligt jag mådde vissa stunder under min högstadietid.
De stod bland annan om mina två första riktiga kärlekar om hur kär jag var i dom hur min värld skulle rasa om jag inte fick vara med dom. Haha
Men min värld har inte rasat sammam jag lever och står fortfarande upp en aning starkare än under den tiden men har fortfarande stunder som jag känner mig som den lilla flickan.
Idag finns de en sak som gör mig så otroligt glad och de är att jag har dessa två killar som jag var så otroligt kär i för några år sedan är idag några av mina absolut närmsta killkompisar som jag kan berätta så otroligt mycket för och jag vet att de inte går vidare till någon . Jag kan vara mig själv jag behöver inte vara girly girly för de känner mig så bra och vet precis hur jag är i vanliga fall rätt skönt måste jag säga.
Visst har jag väl ändras lite sen jag gick högstadiet de är ju ändå 4 år sedan jag gick ut men jag är till stor del samma tjej.
Men de finns en sak som jag har märkt på senaste tiden och de är att jag i dagsläget inte låter mig bli kär jag vågar helt enkelt inte blir förälskad och absolut inte kär igen för att jag inte vill bli sårad eller lämnad ensam . För de gjorde ont så ont tror de kan ha vara för att jag trodde faktiskt att de skulle kunna hålla för oss vädligt väldigt länge. Men de gjorde de inte och de krossade då mig . Jag är dock nu en starkare människor och jag har insett att jag inte behöver en kille för att vara någon att jag klarar mig lika fint utan en kille vid min sida!
Men jag saknar de ibland, saknar att somna i någons armar, ha någon hemma som väntar på att du ska komma hem, veta att du alltid är snyggast i rummet iaf i din killes ögon, att man kan kliva upp på morgonen och höra hur snygg man är med den där snygga morgonfrisyren.
De stod bland annan om mina två första riktiga kärlekar om hur kär jag var i dom hur min värld skulle rasa om jag inte fick vara med dom. Haha
Men min värld har inte rasat sammam jag lever och står fortfarande upp en aning starkare än under den tiden men har fortfarande stunder som jag känner mig som den lilla flickan.
Idag finns de en sak som gör mig så otroligt glad och de är att jag har dessa två killar som jag var så otroligt kär i för några år sedan är idag några av mina absolut närmsta killkompisar som jag kan berätta så otroligt mycket för och jag vet att de inte går vidare till någon . Jag kan vara mig själv jag behöver inte vara girly girly för de känner mig så bra och vet precis hur jag är i vanliga fall rätt skönt måste jag säga.
Visst har jag väl ändras lite sen jag gick högstadiet de är ju ändå 4 år sedan jag gick ut men jag är till stor del samma tjej.
Men de finns en sak som jag har märkt på senaste tiden och de är att jag i dagsläget inte låter mig bli kär jag vågar helt enkelt inte blir förälskad och absolut inte kär igen för att jag inte vill bli sårad eller lämnad ensam . För de gjorde ont så ont tror de kan ha vara för att jag trodde faktiskt att de skulle kunna hålla för oss vädligt väldigt länge. Men de gjorde de inte och de krossade då mig . Jag är dock nu en starkare människor och jag har insett att jag inte behöver en kille för att vara någon att jag klarar mig lika fint utan en kille vid min sida!
Men jag saknar de ibland, saknar att somna i någons armar, ha någon hemma som väntar på att du ska komma hem, veta att du alltid är snyggast i rummet iaf i din killes ögon, att man kan kliva upp på morgonen och höra hur snygg man är med den där snygga morgonfrisyren.
