Så nu äntligen är min "Big sis" Pernilla Wikstén hemma på norrbottnisk mark igen vilket jag tycker är helt underbart! De senaste 5 månaderna har hon spenderat i USA hon har vart utbytessutdent i Texsas. De är så skönt att hon är hemma igen nu är de mycket enklare att lyfta luren och slå henne en signal när jag behöver prata av mig. : )
Imorrn kväll blir de att dricka vin med flickorna och prata igenom allt som har hänt dehär månaderna hon har vart borta från Lilla Boden.
De är inte bara Pernilla som har kommit hem utan även Anna har kommit hem från Norge dock bara för en kortare visit innan hon fortsätter till Umeå på två veckor men de ska två riktigta kanon veckor innan hon lämnar oss igen.
Idag har jag faktiskt hunnit med lite saker först klockan 09.00 (brukar inte ta mig upp den här tiden annars ; ) haha) så hade jag en interjuv på Sillen vilket jag måste väl säga gick bra ska tillbaka på introduktion imorrn klockan 14 sen blir de jobba torsdag och fredag också.
Ska bli spännande och se om de är något för mig, har ju sagt att jag inte skulle dit men tänkte att man kan ju inte ha en åsikt om man inte har provat. Får se hur mycket de kommer spritta i mina ben är ju som inte van att sitta på ett kontor. Haha
Sen blev jag inringd för jobb på Opalen så har jobbat på "Ön" (glassen även kallad) men de har gått bra lite halv dött dock men vad ska man göra när de endast är +15 i solen.
När jag kom hem så var jag över en sväng till Lisa som nuförtiden bor tväs över gården kommer bli mycket steeka utanför deras lägenhet i sommar tro mig ! ;D haha Där jag träffade även Pernilla så kul att träffa henne igen!
I söndags var de ju även Morsdag så var och firade mamma och mormor. Fick dock veta något jobbigt en släkting som jag tycker mycket om har fått en prognos som jag inte alls tycker om. Jag hatar verkligen att denna sjukdom finns !! Varför kan man bara inte utrota den från jordens yta?! :@
Men de finns ljus de har upptäckt de tidigt så de ska inte vara några problem!
De är något som jag aldrig skulle kunna önska någon att få, för ALLA runt en blir drabbade.
JAG HATAR VERKLIGEN CANCER !!!!!!
Men samtidigt öppnar de ens ögon man måste inse att ena minuten lever du livet och andra minuten kan du stå på klippkanten eller att du mister någon nu verkligen älskar och bryr dig om.
Så vill bara säga var så rädd om de männsikorna du älskar och bryr dig om!
Tro mig jag har tappat mig mer än en gång vilket jag nu får ångra ! I miss you guys ! <3
Kommentera